Jag testade att rida i dressyrsadeln idag för att se hur knät reagera på det och det kändes ingenting! Antingen var jag så koncentrerad på andra saker så att jag inte märkte det eller så var det lugnt helt enkelt.
Hon kändes väldigt avslappnad och fin i början, kanske lite seg. Men vartefter kom det in fler hästar och vi var nog 5 stycken i ridhuset (som är ungefär 20 x 60m), jag vet inte hur stort det är. Skitsamma, i vilket fall som helst var det lite trångt och Wendy blev superspänd. Hon blev hög i nacken och knäppte av där samtidigt som hon då blev kort i steget. I vänstergaloppen var hon jättefin. Jag jobbade mycket på fattningar och avbrott som vi gjorde på träningen i fredags och hon skulle då vara ställd hela tiden. Efter ett tag blev övergångarna lite finare haha. I högergaloppen bytte hon till vänster hela tiden. Försökte jag bryta av blev hon sur och ställde sig och trampa eller studsade och sedan tvärstanna... När jag försökte få fram henne i trav igen ville hon galoppera, fick hon inte som hon ville började det hela om igen. Som tur var gav hon sig tillslut ;)
En av dem bästa sakerna med Wendy är att hon är så olik att rida från gång till gång, man vet aldrig vad hon ska hitta på!
I traven försökte jag hitta på saker att göra lite hela tiden, ställa lite utåt, flytta för skänkeln osv. Jag sa till mig själv att jag bara skulle fortsätta att rida och vara mjuk i handen. Jag vet att jag ofta (tyvärr) blir hård i handen när hon är lite överallt och ingenstans. Idag blev hon själv faktiskt mjukare efter ett tag.
Jag tänkte på efter att jag hade ridit, vilken utveckling både hon och jag har gjort - tillsammans. Det känns som det är förrän nu jag har börjat lära mig rida henne, efter ett halvt år. OBS börjat lära mig! Vi har en lång väg kvar. Vissa dagar kan jag nästan bara sitta och hon hon går som en klocka, med det menar jag såklart inte att jag inte behöver rida, utan jag kan rida med så små hjälper att det nästan är sjukt. Det känns så i alla fall. Älskade bitch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar