Kände att jag behövde lägga till lite saker från inlägget igår.
Det låter väldigt dumt när jag säger att hon är van att ridas för innertygeln och ändå envisas jag med att hon ska gå med stöd på ytter. Jag väljer inte att göra så bara för att jag inte är van vid att rida på något annat sätt. Jag har provat mig fram och testat båda sakerna. Jag tycker jag får ett ärligare stöd till bettet när jag rider med yttertygeln. Därför väljer jag att växla med att rida "som jag vill" och som Wendy är van vid. Jag får en annan känsla när jag rider henne för yttertygeln. Men genom att rida på innertygeln ha hjälp mig massor! Hade jag inte förstått att hon var van vid det skulle vi defenitivt inte varit där vi är idag. Jag red i princip bara med det efter att jag hade tränat för hennes förra ägare sist. Det har som sagt hjälpt mig jättemycket. Vartefter har jag provat mig fram att få över mer stöd till yttertygeln, vilket jag har kommit fram till funkar bäst för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar